graffitipros

aneringen av illegal graffiti kräver en mångfald starka kemikalier och mycket arbetstid, och innebär därmed stora utgifter för kommuner, företag, organisationer och enskilda.^[11] Svenska kommunförbundet uppskattar (1998) att det läggs ned i storleksordningen en halv miljard kronor årligen på att sanera och reparera nedklottrad egendom i Sverige.^[12] Andra bedömare betraktar denna siffra som godtycklig då någon rikstäckande klotterstatistik inte förekommer.^[13]

SL (Storstockholms lokaltrafik) har tillsammans med polisen infört ett system för att snabbt hantera polisanmälningar av graffiti. All graffiti fotograferas och dokumenteras i en speciell databas som automatiskt gör en polisanmälan. För detta system erhöll SL ett undantag från PUL av Datainspektionen.

Lagliga väggar [redigera]

Ett annat sätt att tackla problemet har varit legala graffitiväggar, graffitiskolor och utställningsverksamhet. Syftet är här inte att få graffitin att försvinna utan mer att begränsa skadeverkningarna, så kallad "harm reduction", samt att aktivt stödja den konstnärliga komponenten ^[14]. Ett inslag i metoden är att man vill etablera en dialog med ungdomarna i graffitikulturen. För närvarande existerar ett trettiotal lagliga graffitiväggar^[15] runt om i Sverige.

Exempel på städer som försökt bli mer eller mindre fria från klotter och illegal graffiti genom att införa legala graffitiväggar, graffitiskolor och utställningsverksamhet är Norrköping i Sverige och Brügge i Belgien. I Norrköping arbetar man med klotterväggar och att bejaka hip-hop-kulturen, men säger samtidigt att "vi tolererar inte målning på väggar, spårvagnar, tunnlar och annan egendom. Klotter är en kriminell handling och ska beivras enligt den lagstiftning som finns på området."^[16] I Brügge har de legala väggarna (Art Zones) kompletterats med en hård attityd mot illegal graffiti. Brügge fick European Crime Prevention Award 2001 för denna sin insats.

I graffitidebattens spår har också andra frågor aktualiserats som konstens, ungdomskulturens och reklamens roll i det offentliga rummet. År 2002 sade den svenska kulturministern att "Jag tror inte på batongmetoderna. Graffiti är ingenting som några politiker kan döda genom att föra krig. [...] Ett av de viktigaste kulturpolitiska målen som fastställts av riksdagen är just att verka för yttrandefriheten."^[17] Den lagliga vägg som funnits längst, sedan 1983, är den på P-huset Anna i Malmö^[15].

Det finns exempel där den illegala mängden klotter tenderar att öka, trots att det finns legala utrymmen för graffiti.^[18] Till exempel i området kring Röda sten i Göteborg ^[19] och i Västerås ^[20]. En del kommunalpolitiker anser att det inte är samhällets sak att uppmuntra till något som i huvudsak inte är tillåtet utan orsakar stora kostnader för skattebetalarna.^[21]

Den amerikanske sociologen Devon Brewer är en forskare som särskilt sökt jämföra olika bekämpningsmetoder ur flera olika perspektiv. Efter att ha gått igenom och jämfört traditionella strategier med alternativa sådana, säger han att: "Den lagliga metoden förser ungdomarna med nya möjligheter, och inte bara det: den har också potentialen att vara ett kostnadseffektivt alternativ till traditionella anti-graffitimetoder."^[22]

Graffitimålarnas syn på graffiti [redigera]

Kriminologen Michael Johnson vid Stockholms universitet är i Sverige den som senast undersökt målarnas drivkrafter:

En slutsats i studien är att graffitikulturens roll ligger i att den binder samman ett nätverk av ungdomar som fungerar som ett publikunderlag från vilket den enskilde graffitimålaren kan få uppmärksamhet och erkännande, något som han/hon inte upplever sig få på andra ställen i samhället. Man skulle kunna säga att målarna skapar en scen tillsammans, graffitikulturen, att uppträda på, där de själva bestämmer vilka prestationer som ska vara värda att uppmärksammas, Man alternerar här mellan att stå på scenen och att vara en del i en applåderande publik för andra.^[23]

Målarna anser att samhället borde kunna lära sig att acceptera också denna ungdomskultur och att det är gatukonst, inte skadegörelse (jämför klotter) de sysslar med. De seriösa spraykonstnärerna menar vidare att de platser som målas, exempelvis mörka gångtunnlar, blir finare än de varit innan, och att man medvetet undviker att måla på kulturskyddade hus. Däremot inser man att tagging på olämpliga platser kan förarga vissa liksom reklam kan förarga andra. Fler lagliga väggar även i Stockholm kommer högt upp på önskelistan.

En syn bland graffitimålare är alltså att deras målning förbättrar stadsbilden rent estetiskt, och att det allmänna utrymmet tillhör alla och därmed borde få modifieras av alla. Den svenska hiphop-gruppen Fattaru tar till exempel upp ämnet i låten "Bättre bättre, dag för dag" med följande text:

Man förtjänar böter om man målar väggar med graffiti,

men den som har cash kan klistra budskap på alla väggar i hela city.

Och då är det inget gnäll om allmän egendom,

för folk föredrar smala nakenmodeller, så fort dom s