Gaza Graffiti
| Det börjar i Aten, med ina gamla vänner i ”LIFO” som dyker upp här och där, i de centrala delarna är de alltid kalligrafiskt strama, ett pussel för oss där vi släntrar upp till Lykabettos, budskapet är större än finishen – och ändå fullkonst, liksom!
Och tillbaka på redaktionen ligger den i semesterhögen, fotografen Mia Gröndahls bok om Gazas graffiti. Jag vet, själva ämnet är för ”rätt”, med risk för att bli politiserat så man storknar. Och ja, BANKSY har redan varit där. Men nej, ”Gaza Graffiti” känns välplanerad men helt oexploaterad. Gröndahl, som bor i Cairo halva året, har sen 2002 gått gatorna i de förhatliga gråmurarnas mecka, dokumenterat det som vi sett men sällan tänker på mitt i fattigdom och konflikt – den alldeles säregna graffitin. |
 |
| Kommunikation, läser vi, det var så det började när graffitin i Gaza som på så många andra ställen i världen utvecklades på 80-talet. Då fanns under intifadan ingen palestinsk TV, radio eller tidningar och budskapen som växte fram på väggar och murar blev ett viktigt samtal. Men, skriver Mia Gröndahl, ”ingen taggar för sig själv, budskapen har en kollektiv avsändare.” Och Hamas erbjuder i dag kvällsskolor i graffiti...
Hennes bilder berättar anspråkslöst men med ömhet om väggmålningarnas olika roller i ett område fullt av konflikt, fullt av kärlek. Hon låter kameran ta in utan att upphöja, jag gillar hur hon på ett lika okonstlat sätt låter Gazas människor förstärka budskapet, fånga väggarnas stundtals kalligrafiska krigshärd. De lutar sig mot och läser av, bär upp och begrundar. Estetiken är lika enkel som bilderna detaljerade, slagord och bröllopsbestyr, offer och fredslängtan, kalligrafiska böjar och tags till Gud och FATAH och HAMAS, martyrer och hjältar, sanna eller diktade, och det svindlar när vi någonstans påminns om de rättlärdas bildförbud inom islam som här helt ofrivilligt påminner oss om bildens odödliga storhet. Alldeles oemotståndlig och omåttligt populär är figuren Handala – skapad av tecknaren Naji Salim al-Ali som mördades i London 1987 – pojken och barfotaflyktingen som vänt världen ryggen som en protest mot situationen i Gaza. Bredvid en av målningarna har någon skrivit frågor som ”Är du FATAH? Eller HAMAS? Eller PFLP? Eller Jihad? Eller...?!” Handala svarar: ”Vilken idiot du är! Jag är palestinier!” Gazas graffiti är väggarnas estetik som kamp, betydelsebärande och förtrogen. Den är något oöverträffat och något helt annat, som om det betydde något för någon annan än bara målaren. Detta är helt sjuk |
